Chips och vattensport
Nu är det faktiskt dags att ta i saker och ting på allvar. Jag måste börja träna. Förr i tiden, för en si så där fem-sex år sedan, var jag i prima form. Inga begynnande bilringar, inga hjärtklappningar eller några lömska svettattacker vid minsta lilla ansträngning. Jag var helt enkelt i prima skick, topptrim faktiskt. Men nu har jag blivit rejält förslappad. Jag tycker det är jobbigt som bara den att ta mig tre trappor upp till min lägenhet via trapporna, särskilt ansträngande blir det om jag skulle råka ha matkassar eller något annan tungt med mig. Nu måste och ska det bli ett stopp på den fullkomligt episka lättjan jag gjort mig skyldig till. Stop för evinnerligt slöandet framför teven, slut på det maniska chipsätandet. Jag har funderat en hel del på vad för fysisk aktivitet jag hänge mig åt för att vinna mina hälsomål (bort med fem onödiga kilon och bättre ork, kanske ett helt maratonlopp nästa år). Tidigare spelade jag en hel del squash men min kompis som jag brukade spela med har flyttat till London. Det blir för knixigt att leta rätt på en ny jämbördig partner, dessutom så måste man ju hålla tider och stämma av och hålla. Nä, jag lutar mer åt att satsa på någon vattensport. Vattensportär roligt, bra för hela kroppen och man kan köra mycket av det på egen hand. Så får det nog bli, vattensport.
Leave a Reply